Nya direktiv kostar ingenting

Svenska Hockeyligan prövade under en kortare tid förra året det omtalade fyra domarsystemet. Ett försök som föll väl ut och jag tror faktiskt ingen hade något negativt å säga om det. Trots allt, fyra ögon ser mer än vad två gör.

Iår var förmodligen dem flesta säkra på att fyra domarssystemet skulle bli permanent men ack så fel man fick.

Av två anledningar så väljer SHL att inte ta hjälp av två extra ögon i en av världens snabbaste sporter. Den första är förvisso delvis sann men ändå ett riktigt svaghetstecken: Bredden på domare finns inte vilket skulle göra domarstandarden i dem lägre serierna (läs: Allsvenskan) alldeles för ojämn. Så vad SHL menar mer klarspråkigt talat är att Sverige ej förfogar över så pass många duktiga huvuddomare att dem kan låta två per elitseriematch döma samtidigt.

Ytterst märkligt med tanke på hur Peter Andersson alltid brukar vara snabb på att hylla bredden på den svenska domarkåren.

Det andra argumentet är egentligen alldeles för tragiskt för att skrivas ner men jag gör det ändå. Pengarna finns inte. Vi snackar alltså om en serie med 12 lag som tillsammans omsätter nästan 2 miljarder kronor. Borde inte varje klubb kunna offra 50-100 000 kr var från diverse tv avtal och på så sätt se till att den stundtals bedrövliga domarnivån höjs?

Istället kommer facit bli som det har sett ut under ett x antal år nu: Före säsongen får domarna nya direktiv där dem skall vara mer noga med de å det. Den nya nivån syns tydligt under försäsongen men tynar sakta ut när serien drar igång. I november är den som bortblåst och nivån har helt å hållet blivit den som alltid har vairt. Ingen klagar i och för sig då såväl spelare som publik har vant sig vid vad som gäller. Men någon gång i november kommer nya direktiv att dem skall gå tillbaka till nivån det var på försäongen och genast så blir det en stor omställning och egentligen ingen går omkring och är nöjd över hur saker å ting fungerar. Ja förutom Peter Andersson då som knappast har yttrat något negativt om någon domare någonsin. (Men vad ska man begära av en karl som inte ens klarar av att kika på en målkamera).

Förvirringen är total men som så många tidigare förr dör den "nya" nivån ut och när LG Hockey Games närmar sig är allt som vanligt igen. Återigen är såväl spelare som publik fullt införståda i vad som gäller på isen och alla är ganska nöjda med tillvaron.

Då ungefär samtidigt som Sverige spelar i ett halvfullt Globen kommer nya direktiv där domarna ska ta hårdare tag i de å det igen. (Ungefär samma sak som under försäsognen). Nya domarnivåer blir helt plötsligt vardag trots att det endast återstår några omgångar av elitserien och flera lag spelar för sin fortsatta existens.

När väl slutspelet kommer vill folk se slutspelshockey och domarna slutar upp med sin överpetiga nivå och genast blir det lite roligare att titta på sporten. Alla skriker fortfarande på fyra domarssystem och det blir verkligenhetet, men först i semi finalerna.

Någon gång i april 2009 sammanfattar jag domarnas insatts under säsongen som högst ojämn och kliar mig i huvudet över den förvåningen att år efter år krävs det direktiv för att domare skall göra någonting. Den egna inisiativförmågan tycks saknas helt.

Upp å ner, ner å upp.

Snart börjar det!

Ryssarna har redan smygstartat - snart är det även dags för dem svenska lagen att börja med sina försäsongsmatcher. Snart är augusti månad här och juli kan vi sätta i arkivskåpet.

Och visst börjar det hända saker på den svenska hockeymarknaden. Timrå har gjort klart med fyra (!) nya spelare till deras J20 lag. Kerčs jr och Vilkoits från Lettland, Emil Bariås från Norge och svensken Erik Lund som vänder hem från Bismarck Bobcats. Att Timrå lockar till sig fyra spelare, varav tre utläningar är återigen ett bevis på att klubben är ett alldeles ypperligt ställe för att utvecklas till en fullgod hockeyspelare. Ungefär samma väg som Regin gick.

I Djurgården sattes den sista pusselbiten (om dem inte framöver beslutar sig att ersätta Bremberg) i och med värvningen av David Schneider som bland annat på meritlistan har vunnit den finska ligan.

Färjestad vill naturligtvis inte vara sämre. Värvningen av den fd. Frölunda spelaren Ari Vallin var kanske något väntat men samtidgt ett riktigt kvitto på att det kommer att göra ont att åka till Värmland å spela ishockey i vinter. Vallin som närmast kommer från Yaroslav förväntas passa in alldeles perfekt i Färjestads fysiska spelidé.

Som sagt, snart är det ny månad med en rad träningsmatcher. Först ut bland elitserielagen är Luleå som tar sig an Forsbergs Icebreakers. Må så vara en ploj match men vilken underhållning det lär bli. Tror ni mig inte? Kika på deras prel. laguppställning:


Forwards
Peter Forsberg - Henrik Zetterberg - Markus Näslund
Nicklas Bäckström - Daniel Sedin - Henrik Sedin
Fredrik Modin - Jonathan Hedström - Robert Nilsson
Per Svartvadet - Andreas Salomonsson - Niklas Sundström
Fredrik Sjöström - Samuel Påhlsson -Alexander Steen

Backar
Mattias Timander - Hans Jonsson
Tobias Enström - Pierre Hedin
Anton Strålman - Alexander Edler
Douglas Murray - Mattias Öhlund

Det är lätt att konstatera att detta lag håller klasser högre än Tre Kronors VM lag i våras. Dock så är det som sagt en plojmatch men självklart kan spelare som Zetteberg, Bäckström och Stålman alltid vara riktigt sevärda.

Malmö satsar vidare

Malmö vill spela elitserien nästa säsong, det visar dem inte minst med sin värvnings strategi där det ena tunga namnet ansluter efter det andra. Senast Jonas Höglund. Höglund hade säkert kunnat fått ett elitseriekontrakt i någon klubb (tror dock inte Färjestad har plats för honom) men valde Malmö med anledning att dem lovade att satsa på honom, ett löfte som säkerligen en rad andra klubbar också skulle kunna ge. Men Malmö med sin nya arena och med nyförvärv som Hardt, MacLean, Daamgard och Mathias Johansson var det mest attraktiva alternativet. Inte så speciellt konstigt egentligen. Personligen så tycker jag Malmö har ett betydligt starkare lag än vad Rögle har och det bör även visa sig i en kommande kvalserie.

Träningsmatcher

Just nu befinner sig en rad KHL lag utomlands och spelar träningsmatcher. Här är några resultat

Atlant Mytischi - Tjeljabinsk 2-1

Matchen spelades i Finland som ingår i en tre-lags cup där förutom dem nämnda lagen även St Petersburg deltar

Lukko Rauma slog i en anna cup Barys Astana i finalen med 6-2.

Och i Slovakien var Dynamo Riga i farten och spelade 1-1 mot Mikulas.

Roligt att hockeyn äntligen är igång. Inte länge kvar heller tills dem svenska lagen börjar med sina träningsmatcher.

Världen står inte still trots PDOL

Har varit lite dålig på att uppdatera bloggen nu, och kommer så också vara förmodligen hela helgen. Detta beroende på att Piteå Dansar å Ler äger rum just nu. Men trots att det är festival så står såklart inte hockeyvärlden stilla utan gårdagen var extremt händelserik. Lite higlights från igår:

• Honken blir som väntat klar för Frölunda
• Mange Johansson lånas ut från Linköping till ryska Atlant Mytischi där han för övrigt blir klubbkamrat med Esa Pirnes
• Wallin dementerade att han skulle vara påväg till Luleå
• Jaromir Jagr har landat i Ryssland
• Sparta Moskva spelade sin, och förmodligen hela Europas första träningsmatch för säsongen. Blev en 1-0 seger mot Mlada Boleslav från Tjeckien

Sedan är det vissa saker som INTE har skett heller. Luleå skulle presentera ett tungt nyförvärv i dagarna torsdag/fredag vilken ej ser ut att ske så vi kan nästan ta för givet att det sprack i förhandingarna.

Djurgården har inte släppt någon vettig förklarning för hur dem resonerar ang. Bremberg fallet utan deras enda kommentar är att dem vill avvakta rättegången

Lite statistik

Nu när snart Champions Leauge snart drar igång tänkte jag tråka ut er med lite statistik om Europeisk klubblags hockey


Flest inhemska titlar:

1. Steaua Bukarest 40 st (Rumänien)

2. CSKA Moskva 32 st (Ryssland)

3. Chamonix HC 30 st (Frankrike)

4. HK Acroni Jesenice 29 st (Slovenien)

5. Davos 28 st (Schweiz)

19. Djurgården 16 st


Publikrekord i klubblagshockey:

1. SCL Tigers - SC Bern 30 076 åsåkadare 2007

2. Frölunda - Brynäs 23 192 åskådare 1963

3. Frölunda - Djurgården 23 063 åskådare 1963

4. Frölunda - Djurgården 22 307 åskådare 1962


Observera att samtliga av dessa matcher gick utomhus


Störst hemmaarena:


1. Kölner Haie, Köln Arena som tar in 18500 åskådare

2. HC Slavia Prag, o2 Arena som tar in 18000 åskådare

3. Manchester Storm, MEN Arena som tar in 17245 åskådare

4. HC Sparta Prag, T-Mobile Arena som tar in 14745 åskådare

5. Djurgården/AIK, Globe Arena som tar in 13850

6. Jokerit, Hartwall Arena som tar in 13665 åskådare

Observera att det finns en mängd med arenor runt om i Europa som tar in fler antal åskådare än dem nämda men inget klubblag har dem som sina hemmaarenor utan dem fungerar istället som nationalarenor, likt Wembley gör i fotboll.


Lagen med högst publiksnitt 2008:

1. SC Bern, 16 030 åskådare

2. Kölner Haie, 12 317 åskådare

3. Adler Mannheim, 11 639 åskådare

4. Frölunda, 11 549 åskådare

5. Lokomotiv Yaraoslav, 9 018 åskådare

"Vi i Djurgårn"

Fredrik Bremberg hade 1,69 promille alkohol i blodet när han tidigare i sommras greps av polisen misstänkt för grovt rattfylleri.

Trots att när det gäller rattfylleri brukar bevisen vara otvivelaktiga, speciellt eftersom han blev stoppad av två polismän, är Bremberg just nu kvar i Djurgården.

"Vi i Djurgårn" är en fras som används flitigt av såväl ledare, spelare och supportrar för att på något sätta hissa Djurgården upp i skyarna och få dem framstå som en förebild för alla andra. Dem profilerar sig själva som Stockholms Stolthet och är alltid snabba att påpeka att "vi i Djurgårn har tagit tag i problemet si och så".

"Vi i Djurgårn" är en term som används såväl inom fotbollen som hockeyn men har såklart fått en starkare genomslagsförmåga i fotbollen då det är en betydligt större sport i huvudstaden.

Egentligen borde jag inte störa mig på ett uttryck som "Vi i Djurgårn" då många av tillfällerna det används är helt korrekt då Djurgården visar upp sig från sin absolut bästa sida, som exempelvis arbetet mot huliganismen i början av 2000-talet fick resultat. Dock hade det kanske lite med att göra att Djurgården konstant var ett av Sveriges bästa fotbollslag och supportarna hade inte mycket att vara frusterade över men idag är verkligheten något annat och spelarna har tvingas ta emot verbala hot från "Vi i Djurgårn" frozzarna.

Vad jag vill få fram i alla fall är att jag tycker det är väldigt konstigt att Djurgården, en anrik klubb, låter en spelare som Fredrik Bremberg vara kvar med hänvisning till att dem vill avvakta rättegången. Vad spelare det egentligen för roll vilket utslag den ger? Bevisligen är han skyldig oavsett om domen blir fotboja eller fängelse eller villkroligt för den delen.

Djurgården borde ta sitt samhälls ansvar och visa verkligen att dem är en förebild för ungdomarna i Stockholms området (vilket dem redan är på många sätt å vis). Jag tror förvisso att Djurgården utan undantag tar avstånd från att köra bil onykter och dem är säkerligen inte glada på Bremberg men dem kan statuera exempel betydligt tydligare än vad dem gör idag.

Att en stor hockey stjärna som Bremberg kör rattfull är på alla sätt och vis oaccetabelt och det borde rimligtivis vara en anledning att tvinga honom att lämna klubben. Bremberg är en förebild för tusentals ungdomar och det sägs att Djurgårdens IF har 400 000 supporters bara i Sthlms området så visst vore ett rejält avståndstagande från klubben sida på sin plats.

Fortsätt gärna säga "Vi i Djurgårn" men lev då också upp till det

Don´t drink and drive

Klicka gärna på ovanstående länk och kika själva på vilka konsekvenser Bremberg kan dels utsätter sig själv för men framförallt sin omgivning

Brendl kommer lyckas i KHL

Många beskriver Pavel Brendl som slö och egoistisk vars talang är totalt bortkastad. En beskrivning som på många sätt å vis är sann men givetvis sanning med modifikation, för oduglig är det sista Brendl är.

Dem flesta höjde säkert på ögonbrynen när Mora värvade honom till säsongen 06/07. Brendl kom till Mora med två riktigt urusla säsonger bakom sig och det var väl få som trodde han skulle lyckas. Men med 57 poäng på 54 matcher hade han bevisat för den svenska hockey publiken att trots arbetsinsatsen är långt ifrån perfekt så är hans målfarlighet så pass unik att man kan ha överseende med hans ibland bristfälliga inställning på isen.

Något som Brynäs medgav och värvade Brendl för dem tre kommande säsongerna.

Tycker det var allmänt mycket gnäll på Brendl under fjolårssäsongen, framförallt från medias sida men detta till trots slutade han trea i elitseriens poängliga och när drog ihop sig till kvalserie var han definitivt den största enskilda faktorn att Brynäs klarade sig kvar i Elitserien. Det blev imponerande 22 poäng på 10 matcher från Brendl sida och Brynäs hade säkrat nytt kontrakt tack vare den odugliga Brendl som folk i allmänhet verkar ha en inofficiell tävling om vem som kan gnälla mest på honom.

Men till och med de största Brendl skeptikerna bör vara imponerad av en spelare som snittar på 2,2 poäng när det gäller som allra mest. Han har blivit bespottad att inte vara en lagspelare, något jag tvivlar att de övriga Brynäs spelarna håller med om, i alla fall inte efter kvalserien.

Brynäs har naturligtvis mycket att tacka Brendl för och i somras fick dem några miljoner fler anledningar att tacka honom för.

Brynäs vars klubb har varit misskött i några år nu fick som en skänk från ovan ett erbjudande från Torpedo Nizhny Novgorod om Brendl. Med en rätt så ansträngd ekonomi som faktiskt Brynäs har var budet alldeles för bra för att tacka nej till (Har aldrig hört några officiella siffror men det har snackas om 4,5 miljoner, men om det inte stämmer kan vi i alla fall vara säkra på att det rör sig om ett mångmiljon belopp) och Brendl håller nu på att packa sin väska för spel i KHL.

Och självklart, precis efter övergången var klar hördes det från folk ”han kommer aldrig att lyckas där borta” och ”Brynäs drog vinstlotten som slipper honom”.

Men självklart kommer Brendl lyckas där borta lika självklart som att allt Brendl förakt bara är ett resultat av avundsjuka för att han inte spelar i det egna laget.

Torpedo Nizhny Novgorod har förstärkt rejält inför säsongen med en rad defensivt skickliga spelare vilket öppnar för att Brendl får den rollen i laget han vill ha, dvs. totalanfall!

HV71 rankas tvåa i Europa

Hoppas alla HV supportar ursäktar men ärligt talat svårt för att hålla mig för skratt när Hockey Archive, som varje år rankar dem 250 bästa klubbarna i Europa, rankar HV på en andra plats.


Rankningssystemet baseras med hjälp av ett poängsystem som baseras på föregående säsongs resultat.


Men i och med att HV inte mötte något rysk lag förra säsongen så bör man ta denna lista med en stor nypa salt. Inte heller mötte dem några lag från Schweiz.


HV skulle förmodligen få stora problem mot dem finska mästarna Kärpet som rankningslistan är väldigt konstig. Här är i alla fall topp 10



1 Salavat Yulaev Ufa (Ryssland) 62,982.

2 HV71 (Sverige) 55,843.

3 Metallurg Magnitogorsk (Ryssland) 55,394

4 Kärpät Oulu (Finland) 55,095.

5 Lokomotiv Yaroslavl (Ryssland) 52,256.

6 Ak Bars Kazan (Ryssland) 50,107

7 CSKA Moskva (Ryssland) 49,648.

8 Blues Espoo (Finland) 49,639.

9 Linköpings HC (Sverige) 49,0010.

10 Khimik Mytishchi (Ryssland) 47,59



Men som sagt, ta denna rankning med en rejäl nypa salt även om det finns några saker jag helt klart håller med om. Exempelvis, Espoo är bättre än Linköping eller att Metallurg Magnitogorsk är bättre än Kärpät.

Andra greken till Skellefteå

Skellefteå förbereder sig just nu för sin tredje raka elitserie säsong och som vanligt lämnar dem få besvikna när det gäller att locka till sig etablerade namn. Denna gång handlar det om Niko Dimitrakos som har bland annat 158 NHL matcher för San Jose och Philadelphia.

Dimitrakos beskrivs som en spelare med både bra spelsinne och ett riktigt bra skott och kommer säkerligen bli ett välkommet tillskott till västerbottningarna. Dimitrakos har dubbla pass grekisk och amerikansk.
Det är andra greken Skellefteå har på kort tid i klubben då dem tidigare hade Dave Stathos säsongen 06/07 som andramålvakt. Stathos var grekkanadick så den grekiska ”traditionen” verkar fortsätta i klubben.
Blev dock ingen direkt succé för Stathos i klubben och det blev endast 16 matcher i kassen för honom. Idag befinner han sig i Thetford Mines ProLab i LNAH.

Större succé är däremot att vänta av Dimitrakos som är precis den spelartypen som Skellefteå var ute efter.

Lite fakta om Dimitrakos:

Ålder: 29 år

Nationalitet: Grekisk och amerikansk

Position: Högerytter forward

Främsta merit: 158 NHL matcher och 62 poäng fördelat på spel i San Jose och Philadelphia

Wallin till Luleå?

Ryktenas tid är sannerligen här och SillySeason lever som vanligt upp till sitt namn. Det senaste i mängden av alla rykten är att Niclas Wallin skall vara väldigt nära Luleå.

Hur mycket sanning ligger det då i ett sådant rykte? Kan verkligen norrbottningarna locka till sig den fd. Stanley Cup mästaren?

Ja varför inte! Omständigheterna känns igen och ärligt talat låter det faktiskt ganska troligt. Det sägs att Carolina vill föryngra laget och att det då finns det inte riktigt plats för den stora backen Wallin som hade en rätt så tung säsong förra året.

Han äger redan ett hus i Boden (ca 3 mil ifrån Luleå) och har även sagt att han vill spela i Luleå när kontraktet med Carolina går ut. Niclas som är född norrbottning spelade även med Luleå under lockout säsongen och blev snabbt en publikfavorit med sitt hänsynslösa och hårda spel.

Om det är så att Carolina väljer att säga upp kontraktet med Wallin tror jag faktiskt Luleå är enda alternativet för Wallin som spelade VM så sent som i våras och har såväl Stanley Cup guld som SM guld (med Brynäs) på meritlistan.

På torsdag-fredag är det tänkt att Luleå skall presentera ett tungt nyförvärv och skulle det visa sig vara Wallin kan norrbottningarna skratta sig lyckliga då det utan tvekan skulle vara deras bästa back.

Uppföljning kommer…..

14 lag - javisst

Den eviga frågan, ska elitserien innehålla 10, 12, 14 eller 16 lag?

Själv ställer jag mig 100 procentigt positiv till en utökning av serien då det känns som ett måste för att behålla det stora intresset för serien. Den nya arena bubblan är inget annat än en konstgjord andning, sen skall det inte heller glömmas bort att inget är nytt för evigt.

För att behålla det stora intresset kring elitserien, som det faktiskt är idag, krävs det några mindre justeringar av serien, däribland en utökning av antal lag. Folk blir tillslut less på att se samma lag spela gång på gång. Ett extrem exempel är ifrån säsongen 00/01 då Luleå och Modo mötte varandra hela 15 gånger under säsongen! (Två träningsmatcher, sex grundserie matcher samt sju slutspelsmatcher).

Varför inte istället fördela motståndet på fler lag. Det eviga motargumentet brukar vara att kvalitén sjunker ju fler lag som deltar men så behöver det nödvändigtvis inte bli då fler juniorer förhoppningsvis får chansen att etablerar sig och på så sätt kanske kan blomma ut en eller två säsonger tidigare än vad dem hade gjort om dem kom fram idag.

Sveriges juniorer är förmodligen bättre än någonsin med ett flertal årgångar som kommer att vara med å slåss om JVM medaljer i kommande mästerskap. Tajmingen vore perfekt för en utökning. Juniorerna finns, dem ekonomiska förutsättningarna för elitseriespel finns en rad allsvenska klubbar och kanske det viktigaste av allt, det mediala intresset finns.

Men hur många lag ska finnas med i elitserien då? Till att börja med så är väl 14 ganska bra men jag är absolut inte främmande för en utökning till hela 16 lag. Tänk er dem befintliga elitserielagen och lägg där till AIK, Malmö, Leksand och Björklöven (hypotetiska lag alltså) så ser ni att det är fyra lag som definitivt har ambitioner att spela i högsta serien. Vad skulle hända med allsvenskan då? Skulle den endast bestå av några mittenlag och några bottenlag? Njaa knappast då det fortfarande skulle finnas lag som Mora, Västerås, Växjö och Borås i allsvenskan. Lag som garanterat inte skulle nöja sig med att spela i allsvenskan och skulle garanterat satsa helhjärtat på att ta sig upp.

Och till alla dem som är för en stängd kan jag rekommendera dem att titulera sig själva som hockeymördare för det är just det dem är.

Dels så skulle all dramatik i botten av serien försvinna och vi skulle få en vårsäsong såsom den dem har i Finland då alla bottenlag försöker låna ut sina största stjärnor under slutomgångarna för att spara in pengar. Men såklart det främsta argumentet för att det är en oerhört dålig idé är naturligtvis att man helt å håller tar bort spelglädjen för dem allsvenska lagen och i synnerhet fansen. Vad har dem att sträva efter?

Nä utöka istället elitserien och inför liknande system som är i fotbollen idag där två lag ramlar ut direkt, två lag kvalar. (I fotbollen är det väl bara ett lag som kvalar numera?) …och om det är 16 lag så kan nian och tian få hamna i ett ingenmansland

Timrås bonusnyförvärv

I Timrå kan man idag endast räkna ihop till ett tungt nyförvärv, nämligen Mikko Lehtonen. I övrigt är det förvisso kompetenta spelare men förmodligen inga spelare som sticker ut över mängden. (Tomas Skogs från Mora, Jesper Samuelsson från Vita Hästen och Dennis Persson från Buffalo).

Att stjärnvärvningarna har lyst med sin frånvaro är inget man är direkt vana vid när man tänker på Timrå. Ledningen har nästintill skämt bort fansen med det ena tunga namnet efter det andra, inför varje säsong.

I år ser verkligheten lite annorlunda ut, mycket självklart beroende på att Kent Norberg lämnade klubben för Frölunda. Förluster av spelare som Hahl, Regin och framförallt Sanny Lindström gör inte heller tillvaron muntrare för alla Timrå fans.

Fast det är ju självklart långt ifrån hela sanningen. Timrå förfogar fortfarande över några riktigt stora spelare som förmodligen övriga elitserie tränare skulle göra vad som helst för att ha i sitt lag.

Vem skulle inte vilja ha en forwardsuppsättning bestående av namn som Jonte Hedström, Johan Andersson, Mika Pyörälä, Timo Pärssinen och Petr Tenkrat? Lägg där till att dem förfogar över två av landets absolut bästa 91:or i Magnus Svensson – Pääjärvi och Anton Lander, varav den sistnämnda lär få sitt genombrott i vinter. Pääjärvi har redan fått sitt och Lander går samma ljusa framtid till mötes.

Backsidan ser såklart lite svagare ut men Mikko Lehtonen kan definitivt fylla ut kostymen som Sanny lämnar efter sig. I alla fall på isen, att däremot ersätta Sanny Lindströms ledaregenskaper är något betydligt svårare och känns mer eller mindre omöjligt oavsett vilken spelare vi än pratar om.

Målvaktssidan är oförändrad från föregående år och kan bara Backlund bli lite jämnare i sitt spel så har han en bra chans att ta tillbaka sin landslagsplats. EN hög högstanivå besitter han redan.

Sedan är ju Timrås bonusnyförvärv också en viktig aspekt för att dem skall lyckas i vinter. När jag skriver bonusnyförvärv så tänker jag såklart på Fredrik Hynning som fick stora delar av fjolårssäsongen förstörd på grund av skador.

Fredrik kom från Luleå där han bildade tillsammans med Linus Omark och Martin Chabada en av elitseriens målfarligaste kedjor. Hynning gjorde succé kunde räkna ihop 43 poäng i elitseriens grundserie samt fem a-landskamper. Timrå fansen jublande över att lyckas signa den f.d AIK spelaren men väl i Timrå började motgångarna för Hynning och han fick större delen av säsongen förstörd av skador.

Det blev endast 17 matcher i grundserien för honom och prestationerna var långt ifrån vad han visade upp i Luleås tröja. Målen uteblev och självförtroendet fick sig naturligtvis en törn. Men skam den som ger sig. Så sent som i omgång 50 mot Skellefteå kom hans första mål i Timrås tröja och mer skulle det bli den matchen. Han även dubblade sin målskörd och Timrå såg ut att gå mot en meriterande seger i Skellefteå Kraft Arena. Men en sen kvittering av Lee Goren tvingade matchen till förlängning. Men väl i förlängningen dröjde det endast 19 sekunder innan han hade slagit in sitt tredje mål för matchen (på lika många skott). Hat trick!

Efter matchen började man känna igen Hynning allt mer o mer och när väl slutspelet kom visade han verkligen sin kapacitet och var en av anledningarna till att Timrå kunde slå ut dem regerande mästarna Modo. Det blev tillslut 8 poäng (1+7) i slutspelet för den på nytt födda Hynning

Kan bara Hynning hålla samma höga nivå som han gjorde i fjolårets slutspel kan man klassa honom som ett nyförvärv då han som sagt inte kunde göra sig själv rättvisa under fjolårets grundserie. Och inte heller vilket nyförvärv som helst, utan en spelare som har kapacitet att vara med och nosa i toppen av poängligan och säkerligen ta tillbaka sin landslagsplats.

Trots några riktigt tunga förluster i Timrås spelartrupp lär dem även i år bli att räkna med i vinter, va så säkra!

Videll vinner poängligan!

Ettan, tvåan och trean i fjolårets poängliga har samtliga lämnat elitserien för spel i den ryska ligan. Så vem vinner poängligan i år? Tror ärligt talat det är mer öppet än någonsin men med tanke på att en utlänning sällan vinner så är det ju något begränsat. Min gissning är, kanske aningens överraskande för vissa, Linus Videll i Södertälje.

Videll fick sitt stora genombrott i Södertälje som 21 åring säsongen 06/07 då han gjorde hela 39 poäng på 45 matcher i allsvenskan. Vissa hävdar dock att genombrottet kom redan säsongen innan då han var utlånad drygt halva säsongen till AIK.

Gör man 39 poäng som 21 åring så får ju folk såklart upp ögonen för en, men ingen kunde väl förutse vilken viktig och förmodligen avgörande roll han skulle ha i kvalserien där han var totalt dominant och var en av dem absolut viktigaste faktorerna till att Södertälje tog klivet upp i elitserien.

Förra året inledde han mycket bra och var på många sätt å vis det stora utropstecknet i ett annars oerhört disciplinerat Tälje. Visst, han föll inte heller ur ramen direkt, spelade disciplinerat men han var inte heller rädd för att bryta mönstret med sin tunga skridskoåkning och sin goda klubbteknik. Det blev även debut i Tre Kronor för Videll där han presterade fullt godkänt även om Skrikegård kanske hävdar något annat.

Tyvärr tappade Videll formen något efter LG Hockey Games men när säsongen var slut kunde han ändå räkna ihop 26 poäng från hans klubba, 12 a-landskamper och numer är han ett etablerat namn i elitserietoppen.

Denna säsong tror jag han tar ytterligare ett, eller två kliv och att han får en lekkamrat i Hannes Hyvönen lär ju knappast vara någon nackdel.

Men om inte Videll vinner poängligan, vem ska då göra det? Kandidaterna är väl inte allt för många men några namn som definitivt kommer vara med å slåss om det är: Andreas Karlsson och Magnus Kahnberg i Frölunda, Micke Johansson och Lee Goren i Färjestad, Johan Davidsson och Jukka Voutilainen i HV71, Jaroslav Hlinka i Linköping, Linus Omark och Martin Chabada i Luleå, möjligtvis Skröder i Modo och även Fredrik Hynning i Timrå och såklart Vidells klubbkamrat Hyvönen.

Men som sagt, jag tror Videll drar det längsta strået av dem nämnda spelarna. Men bara för att jag nämnt en massa spelare som kommer att vinna poängligan så blir det väl någon av dem hundra namnen jag inte nämnde, brukar vara så.,..

Upp till bevis för Roger å Roger

Förra säsongen reste sig Luleå efter 9,99 sekunder. Klarar klubben att återupprepa samma drama? Endast målskillnad skilde dem från kvalserien .

Spelidén lyste med sin frånvaro i princip från match ett till match 55. Och varken spelet i powerplay eller boxplay tycktes stämma heller på hela säsongen. Detta trots en relativt stark backuppsättning med namn som Sandström, Obsut, Skrbek och Saravo. Idag har Skrbek gått till Skellefteå och Saravo till Linköping. Dessa backar har ersatts med Pierre Johnsson från Mora och backtalangen Kristoffer Berglund från Björklöven. Trots dessa två lovande värvningar så känns backsidan svagare då det försvinner en hel del rutin i Skrbek och Saravo.

Att Luleå inte i dagsläget kan mönstra en starkare backuppsättning är dock kanske inget att oroa sig över då det ryktas om att klubben kommer att presentera ett nyförvärv inom dem närmaste dagarna. Vem det handlar om återstår att se.

Men skulle det bli så att den påtänkta backen inte lever upp till förväntningarna så är det nog dags för Roger Rönnberg och Roger Kyrö att känna sig rejält oroliga. Deras till synes obefintliga spelsystem bygger på extremt noga backspel, framförallt vid uppspels faserna, vilket Luleå förra säsongen brast på.

Framåt har väl inte så mycket förändras förutom att Luleå har värvat två try-out spelare, Jonas Almtorp och Marko Mäkinen som är påtänkt att framförallt tillföra en hel del tyngd. Om dem sen får förlängt återstår att se. Före säsongen lovande Rönnberg att det skulle göra ont att möta Luleå i COOP Arena något som förmodligen motståndarna, såhär i efterhand förmoldigen skrattar åt.

Tror ingen Luleå supporter vågar återuppleva vad som utspelade sig i slutomgångarna förra säsongen och för att Luleå skall slippa hamna i samma sitts iår så kommer stort ansvar att läggas på the Rogers. Och om dem inte lyckas, hur stort är tålamodet i år hos styrelsen?Förra säsongen fick dem sitta kvar trots massiv kritik från dem flesta hållen. Är styrelsen lika envisa i år? Tror knappast det då dem förmodligen också är införstådda i att ett sådant scenarium som utspelade förra säsongen endast sker vart 20 år, om ens det räcker.

Nu hoppas jag och tror att Rönnberg och Kyrö har tagit lärdom av sina misstag från förra året och har siktet inställt på en slutspelsplats men om dem känner att dem börjar tappa greppet om den slutspelsplatsen så hoppas jag dem är karlar nog att avgå frivilligt.

Luleå kommer att komma ut hungriga och revansch sugna, men kan dem två egenskaperna kompensera bort bristen på kunnandet?

Frans Nielsen skriver nytt kontrakt

Den föredetta Malmö och Timrå spelaren Frans Nielsen har skrivit ett nytt kontrakt med New York Islanders. Kanske något överraskande att Islanders väljer att satsa på honom då det endast har blivit 31 matcher (3 mål å 2 ass) på två säsonger för den kvicka dansken. Övrig tid har han varit i AHL och spelat med Bridgeport Sound Tigers, Islanders farmaklubb. Där har han för övrigt gjort 88 poäng varav 30 mål på 102 matcher.

Att dem väljer att satsa på honom lär främst bero på att han har god utvecklingspotenial då han endast är 24 år och har som sagt producerat väldigt bra i AHL

Det nya kontraket sträcker sig fram tills säsongen 2011/2012

Färjestad och Frölunda till KHL?

Det har spekulerats en kortare tid om att Frölunda och Färjestad är villiga att lämna Elitserien till förmån för KHL. Verklighet eller fantasi?

Låt oss leka med att båda lagen klarar av de finansiella ansträngningar som krävs. (Tänker då framförallt på flygkostnaderna då det förmodligen kommer krävas special chartrade plan till majoriteten av bortamatcherna.) Fixar dem verkligen att spela i ett stort land som Ryssland, rent avstånds mässigt? En bortamatch mot ett rysk lag skulle ju få en bortamatch mot Luleå att framstå som rena derbyt.

Amur Khabarovsk ligger i princip på den ryska östkusten – på andra sidan vattnet hittar vi Japan. Det ligger mer ostligt än vad länder som Sydkorea och Nordkorea gör. Inte bara den långa flygresan skulle ställa till det, nio tidszoner från Göteborg skulle såklart innebära oerhörda ”jetlegs” .

Amur Khabarovsk är ju dock laget som ligger längst bort och övriga lag är såklart rena barnleken i jämförelse. Riga, Minsk och St. Petersburg är faktiskt närmare än vad Luleå är. I övrigt håller dem flesta lagen till inom 50 mils radie från Moskva (två tidszoner från Sverige). Men såklart några undantag finns det: Metallurg Novokutznesk, Sibir Novosibirsk och Avangard Omsk ligger alla en bra bit öster om Uralbergen. Sen ska vi såklart inte glömma Barys Astana, Kazakstans bidrag till KHL.

Och om dem skulle tänka sig att fixa dem långa avstånden krävs det även att admistrationen deras är på hugget då det krävs visum för varje gång laget skall in till Ryssland. Jobbigt om man skulle exempelvis glömma att ansöka om Hahls visum. Då får han stanna hemma!

En annan viktig detalj är att Karlstad och Göteborgs publiken är vana att se lagen ligga i den absoluta toppen. I KHL skulle dem i bästa fall ligga i mitten av tabellen och verkligen få kämpa för att ta sig till slutspel (16 lag går dit). Finner sig publiken med det?

Och vad händer om dem ångrar sig efter någon säsong? Ska SHL ta emot dem med öppna armar och låta dem få tillbaka sin elitserieplats, som dem bara för några år sedan frivilligt gav upp? Eller ska dem få börja längst ner i seriesystemet (div2 typ) och få arbeta sig uppåt som alla andra, och om så är fallet, klarar ekonomin av att spela i div2?

Njaa, att Färjestad och Frölunda någonsin skall spela i KHL känns mer som fantasier. Det är nog bara den rosa tidningen som vill drömma sig iväg lite grann men om klubbarna i fråga har fötterna på jorden blir dem kvar i elitserien en lång framtid . Eller vad tror ni?

Grekland återigen på hockeykartan

Grekland är kanske inte direkt den första nationen man förknippar med hockey, men efter nio års frånvaro i VM så kunde grekerna äntligen mönstra ett landslag som dessutom inte nöjde sig med att bara deltaga utan dem gjorde även mycket bra ifrån sig.


I kvalet till D-VM vann Grekland den direkt avgörande matchen mot Bosnien med hela 10-1. Siffrorna blir ännu mer imponerande med tanke på att matchen gick i Sarajevo. (Armenien deltog också i kvalet men lämnade återbud i sista sekund).

Laget som inte har haft en landslag sedan 1999 hade mot alla odds kvalificerat sig till D-VM där dem ställdes mot betydligt mer rutinerat motstånd, Luxemburg, Mongoliet, Nordkorea, Sydafrika och Turkiet.

I öppningsmatchen var Grekland chanslösa mot Afrikas enda bidrag till hockey VM - Sydafrika. Förlust med 5-1. Men Grekland skulle hämta sig fort från förlusten och körde över Mongoliet med hela 10-4. Efter den övertygande segern kom Grekland in i matchen mot Nordkorea med ett oerhört självförtroende och spelade spelmässigt ut Nordkoreanerna men dessvärre hade Greklands målvakt Fiotakis ingen lyckad afton och släppte in hela sju mål på 16 skott. Matchen slutade 7-3 till Nordkoreas favör trots att grekerna vann skotten med hela 41-16.

Ett taget Grekland lyckades inte ladda om till matchen mot ärkerivalerna Turkiet. (visst kan man kalla dem för det trots att dem inte har spelat mot varandra på nio år). Det blev storförlust med hela 9-1. I sista matchen väntade hemmanationen Luxemburg och återigen visade Grekland att dem kan resa sig snabbt efter en förlust.

Trots ganska odisciplinerat spel, där alldeles för många spelare fick tillbringa tid i utvisningsbåset hade Grekland 2-2 efter full tid, detta följdes av en mållös förlängning och matchen fick gå till straffar. Straffarna vanns av Luxemburg vilket förmodligen kändes väldigt bittert för Grekland som kämpade emot riktigt bra mot ett betydligt starkare lag.

Grekland gjorde en fullt godkänd tunering och slutade på en femteplats. Mer är att vänta i framtiden.





Historien om Greklands comeback på hockeyscenen stannar inte där. Det hade inte spelat ett grekisk mästerskap sen år 2000 (detta delvis beroende på att landets då enda (!) hockeyrink lades ner) men nu var det dags igen!

I mitten av maj byggdes en tillfällig rink i Aten och det grekiska mästerskapet kunde hållas tack vare uppsvinget dem hade fått från framgångarna med landslaget.

Grekiska landslaget var på ett träningsläger i Tjeckien och beslöt att delta (likt CSKA Moskva gjorde på Sovjettiden) i mästerskapet med namnet Athens – the Wings, vilket även var namnet från dem senaste grekiska mästarna. För att undvika alla byråkratiska processer valde dem även att spela med dem ursprungliga tröjorna från Athens – the Wings.

Gruppspelet gick som en dans för Athens – the Wings där dem vann samtliga fem matcher med en stabil målskillnad på 70-9. Semifinalen blev också en dans på rosor men i finalen väntade betydligt tuffare motstånd, Albatros. Albatros stretade emot bra mot det grekiska landslaget och segersifforna för The Wings stannade i endast 6-3. I den andra finalen (finalserien gick i bäst av tre matcher) blev en målrikare tillställning där The Wings tillsist kunde vinna med 9-5 och blev då alltså grekiska mästare!

Och när vi ändå är inne på Albatros så kan jag berätta att dem slog i semifinalen ut tvåan från grundserien PAOK Thessaloniki med 2-1. Något anmärkningsvärt med PAOK Thessaloniki är att dem hade tre kvinnor i laget!

Poängligan vanns av Dimitris Kalyvas från vinnarlaget som gjorde hela 44 poäng (31+13) på nio matcher! Något mer anmärkningsvärt var att hallen var utsåld samtliga matcher i såväl gruppspelet som slutspelet. (Den tog endast in 200 pers men mer än fullt är ju svårt att ha)

Den 8 juni monterades rinken ner och nu har nedräkningen för dem grekiska hockeyspelarna börjat. I oktober är det tänkt att en permanent rink skall stå redo, även den i Aten.

Och för landslagets del bär det i april av till Dunedin i Nya Zeeland där 2009 års upplaga av D-VM hålls. För motståndet står dels värdnationen men även Irland, Luxemburg, Mongoliet och Turkiet. Nya fransteg för grekiska hockey är då att vänta!

America - The greatest nation in the world...

...eller så tycks i alla fall IIHF (Internationella Hockey Förbundet) tycka. Sex spelares kontrakt är för närvarande under granskning och tills granskningen är klar lagda på is.

Dem berörda spelarna är:

Alexander Radulov
Nikita Filatov
Thomas Mojzis
Jason Krog
Fedor Fedorov
Viktor Tikhonov

Alla dem nämnda spelarna är som bekant inblandade i övergångar mellan NHL och KHL, båda vägarna.

Att Radulov hade ett år kvar på kontraktet med Nashville är väl knappast någon hemlighet men att Malkin hade kontrakt med Metallurg när Pittsburgh värvade honom verkar inte bekomma IIHF ett dugg. NHL har ju för övrigt i alla år plockat spelare till höger o vänster, kontrakt eller inte.

Men nu när NHL får känna på sig egen medicin springer dem och gråter till IIHF och tycker att ryssarnas agerande är oacceptabelt. Dubbelmoralen borde skina igenom redan där. Inte nog med det, NHL har genom alla år motarbetat och stundtals kört över IIHF med hänvisning till att dem är helt fristående från IIHF. Ryska Hockey Federationen däremot tillhör IIHF men verkar inte få något för det.

Borde inte IIHF istället se över ryssarnas rygg före dem ser över NHL. Världen består ju trots allt av fler länder än USA och Kanada.

"Det är beklagligt att vi redan stöter på svårigheter när vi så sent som
förra veckan kom övrrens om ett avtal" säger IIHF president René Fasel

Han syftar då på det avtalet som skrevs på i måndags mellan KHL och NHL. Enda kruxet från NHL´s sida är väl att Radulovs övergång blev klar en veckan innan, men NHL verkar tycka att avtalet skall gälla retroaktivt. Om så är fallet antar jag att Metallurg jublar för dem lär väl kunna fakturera en rejäl summa pengar för Malkin som lämnade den ryska klubben för två år sedan trots ett gilltigt kontrakt.

Återigen märkligt av IIHF att leka moralpolis när det gäller Radulovs övergången när dem inte har haft ett dugg att säga till om tidigare när NHL har trotsat kontrakt till höger o vänster genom alla tider.

Som man bäddar får man ligga

Vem ersätter Renberg?

När Mikael Renberg lämnade Luleå under väldigt uppmärksammande former förra året så värvade Luleå Jussi Tarvainen som ersättare. En roll som han bevisligen ej klarade av att axla. 5 mål och 6 ass på 39 matcher blev hans bleka facit. Det kan jämföras med Renberg som gjorde 50 poäng på 48 matcher föregående säsong i Luleås tröja. 50 poäng byttes alltså ut mot 11.

Att ersätta Renberg var på många sätt å vis tuffare än vad många trodde. Nu är det Skellefteås tur att lyckas med det Luleå misslyckades med. Men vem ska göra det?

Christian Söderström och Gabriel Karlsson är inte äns nära den klassen som Renberg är/var.Mathias Månsson känns knappast som någon stabil poängmaskin.

Hoppet står då alltså till Brad Moran som Skellefteå har värvat från Manitoba Moose i AHL. 77 poäng på 74 matcher är riktigt imponerande facit men vi har ju sett poängsprutor från AHL floppa i elitserien förr (läs Cory Larose). Moran känns för övrigt som Gorens naturliga ersättare så enligt mig står Skellefteå fortfarande utan ersättare till Renberg, än så länge i alla fall.

Gissar att den nye sportchefen Lasse Johansson också inser allvaret i att inleda säsongen utan en naturlig ersättare till deras fd. lagkapten.

Svettigt läge. Att vara sportchef för en elitserieklubb är nog inte alltid det lättaste yrket...

Man kan väl samtidigt konstatera att övriga elitserielag inte heller riktigt har lyckas ersätta sina stjärnor som dem har tappat.

Linköping har förvisso värvat Hlinka men har i sin tur tappat både Mårtensson och Weinhandl

Brynäs har tappat Brendl och just nu ersatt honom med Vas (?)

Djurgården har tappat Hörnqvist och ersatt honom med Tim Ericsson

Luleå har tappat Saravo och ersatt honom med Kristoffer Berglund

Timrå har tappat Hahl, Regin och Sanny Lindström, tre riktigt namnkunniga spelare. Den enda som hittils har kommit in som kan matcha någon av dem som lämnat är väl Mikka Lehtonen som dem värvat från Kärpät

Dem enda två lagen som känns starkare gentemot föregående säsong är Södertälje och såklart Frölunda.

HV och Färjestad känns lite plus/minus noll även om det lutar åt minushållet för Färjestad.

Nu är det tack o lov länge kvar tills elitserien drar igång och vi kan nog vara säkra på att så gått som alla klubbar kommer att presentera yttligare något tungt nyförvärv.

Malmö Arena

I dessa dagar håller Malmö på att rusta för yttligare en säsong i allsvenskan. Något onödigt kan tyckas med tanke på deras utgångsläge i kvalserien inför dem två sista omgångarna. Samtidigt nu när spelarna fortfarande befinner sig på barmarksträning så är det endast 110 dagar kvar tills invigningen av deras nya multiarena. Personligen kan jag tycka det är lite synd att man hittar Sveriges, i särklass, finaste arena i allsvenskan. Ett sådant bygge hör hemma i elitserien.


Det har tjatats om Percys skrytbygge nu i ett x antal år. Är den verkligen värd all uppmärksamhet? Ni kan ju avgöra själva:

Fakta om arenan

Byggstart: 10 januari 2007.

Invigning: 6 november 2008


Byggherre: Parkfast Arena AB.

Arkitekter: Mats Matson, Gert Wingårdh, Hannu Helkiö.


Publikkapacitet vid idrottsarrangemang: 12.500 personer

Publikkapacitet vid nöjesarrangemang: 15.000.

Total bruttoyta: 51.000 kvm.

Invändig fri taköjd: 22,5 meter

Loger: 72

Restaurang- och barplatser: 3.250.

Snabbmatställen och kiosker: 20

Toaletter: 370


Om inte dem där siffrorna imponerade på dig är du nog helt enkelt lite för svårflörtad

Dahlen och Karlsson måste prestera

I dessa dagar då KHL värvar det mesta av det bästa på den europeiska hockeymarknaden är det ganska anmärkningsvärt, och beundransvärt för den delen, att se Frölundas satsning. Värvningarna av Oskar Hedman, Blomdahl, Andreas Karlsson, DiPenta och Hahl ser nu ut att kryddas med den kanske tyngsta värvningen iår i svensk hockey, Johan Holmqvist.

Men är detta endast postivt? Ja förmodligen om det inte är så att det är du som styr skutan. Dahlén och Karlsson kommer sätta under press från första nedsläpp fram tills finalspelet är avklarat.

Med truppen Frölunda förfogar över vore allt annat än SM guld ett stort fiasko, inte minst sett till att egentligen alla konkurrenter känns svagare än under fjolårssäsongen. Lägg där till att Frölunda har två svaga säsonger i bagaget (missat slutspel och ut i kvarten senast).

Pressen kommer vara enorm från 12 000 segertörstande Göteborgare på läktarna och media lär inte heller vara sena att påpeka om det skulle gå lite sämre än planerat. Något som ledningen i Frölunda förvisso är vana vid men iår kommer det förmodligen att bli ännu extremare, så frågan är ju om dem klarar av den enorma pressen som kommer att ställas på dem?

Min åsikt är dock att dem grejar det och Frölunda får ta på sig guldhjälmarna när säsongen är slut men vägen dit kommer att bli kantad av kritik från alla möjliga håll. Frölunda känns som Sveriges svar på Chelsea, och behålla jobbet i Chelsea har ju visat sig inte vara det lättaste...

Dags för att tråka ut er

Tänkte starta en blogg där egentligen inget relevant skrivs, endast åsikter från en bitter man som ifrågasätter allt från Ulf Dahlén till Australiens kvalifikation till B-VM.

Några positiva rader är väl möjligtvis att vänta men mina superlativ brukar ha en otäck, regelbunden förmåga att ta slut ganska fort, lite för fort anser säkert många.

Men i vilket fall som helst så ser jag med stora förhoppningar fram emot ännu en hockeysäsong vars start inte är långt borta. (Dem flesta lagen går på is inom dem två kommande veckorna). Hockeysäsongen lär bli händelserik på många olika sätt men kanske dem tre hetaste nyheterna vi ser iår är

• KHL - Den nyskapde ryska ligan som på allvar ta upp konkurrensen med NHL.
• Champions League - Äntligen en seriös europeisk klubblagstunering
• Victoria Cup - Vinnaren från dåvarande Europacupen (Metallurg Magnitogorsk) möter en representant från NHL, vinnaren av Stanley Cup är det tänkt men tills vidare från vi hålla till godo med N Y Rangers som ställs mot Metallurg Magnitogorsk i Bern

Som sagt, mycket nytt att se fram emot och visst känns det ärligt talat ganska skönt att få lämmna SillySeason bakom sig.