Timrås bonusnyförvärv

I Timrå kan man idag endast räkna ihop till ett tungt nyförvärv, nämligen Mikko Lehtonen. I övrigt är det förvisso kompetenta spelare men förmodligen inga spelare som sticker ut över mängden. (Tomas Skogs från Mora, Jesper Samuelsson från Vita Hästen och Dennis Persson från Buffalo).

Att stjärnvärvningarna har lyst med sin frånvaro är inget man är direkt vana vid när man tänker på Timrå. Ledningen har nästintill skämt bort fansen med det ena tunga namnet efter det andra, inför varje säsong.

I år ser verkligheten lite annorlunda ut, mycket självklart beroende på att Kent Norberg lämnade klubben för Frölunda. Förluster av spelare som Hahl, Regin och framförallt Sanny Lindström gör inte heller tillvaron muntrare för alla Timrå fans.

Fast det är ju självklart långt ifrån hela sanningen. Timrå förfogar fortfarande över några riktigt stora spelare som förmodligen övriga elitserie tränare skulle göra vad som helst för att ha i sitt lag.

Vem skulle inte vilja ha en forwardsuppsättning bestående av namn som Jonte Hedström, Johan Andersson, Mika Pyörälä, Timo Pärssinen och Petr Tenkrat? Lägg där till att dem förfogar över två av landets absolut bästa 91:or i Magnus Svensson – Pääjärvi och Anton Lander, varav den sistnämnda lär få sitt genombrott i vinter. Pääjärvi har redan fått sitt och Lander går samma ljusa framtid till mötes.

Backsidan ser såklart lite svagare ut men Mikko Lehtonen kan definitivt fylla ut kostymen som Sanny lämnar efter sig. I alla fall på isen, att däremot ersätta Sanny Lindströms ledaregenskaper är något betydligt svårare och känns mer eller mindre omöjligt oavsett vilken spelare vi än pratar om.

Målvaktssidan är oförändrad från föregående år och kan bara Backlund bli lite jämnare i sitt spel så har han en bra chans att ta tillbaka sin landslagsplats. EN hög högstanivå besitter han redan.

Sedan är ju Timrås bonusnyförvärv också en viktig aspekt för att dem skall lyckas i vinter. När jag skriver bonusnyförvärv så tänker jag såklart på Fredrik Hynning som fick stora delar av fjolårssäsongen förstörd på grund av skador.

Fredrik kom från Luleå där han bildade tillsammans med Linus Omark och Martin Chabada en av elitseriens målfarligaste kedjor. Hynning gjorde succé kunde räkna ihop 43 poäng i elitseriens grundserie samt fem a-landskamper. Timrå fansen jublande över att lyckas signa den f.d AIK spelaren men väl i Timrå började motgångarna för Hynning och han fick större delen av säsongen förstörd av skador.

Det blev endast 17 matcher i grundserien för honom och prestationerna var långt ifrån vad han visade upp i Luleås tröja. Målen uteblev och självförtroendet fick sig naturligtvis en törn. Men skam den som ger sig. Så sent som i omgång 50 mot Skellefteå kom hans första mål i Timrås tröja och mer skulle det bli den matchen. Han även dubblade sin målskörd och Timrå såg ut att gå mot en meriterande seger i Skellefteå Kraft Arena. Men en sen kvittering av Lee Goren tvingade matchen till förlängning. Men väl i förlängningen dröjde det endast 19 sekunder innan han hade slagit in sitt tredje mål för matchen (på lika många skott). Hat trick!

Efter matchen började man känna igen Hynning allt mer o mer och när väl slutspelet kom visade han verkligen sin kapacitet och var en av anledningarna till att Timrå kunde slå ut dem regerande mästarna Modo. Det blev tillslut 8 poäng (1+7) i slutspelet för den på nytt födda Hynning

Kan bara Hynning hålla samma höga nivå som han gjorde i fjolårets slutspel kan man klassa honom som ett nyförvärv då han som sagt inte kunde göra sig själv rättvisa under fjolårets grundserie. Och inte heller vilket nyförvärv som helst, utan en spelare som har kapacitet att vara med och nosa i toppen av poängligan och säkerligen ta tillbaka sin landslagsplats.

Trots några riktigt tunga förluster i Timrås spelartrupp lär dem även i år bli att räkna med i vinter, va så säkra!