Nya direktiv kostar ingenting

Svenska Hockeyligan prövade under en kortare tid förra året det omtalade fyra domarsystemet. Ett försök som föll väl ut och jag tror faktiskt ingen hade något negativt å säga om det. Trots allt, fyra ögon ser mer än vad två gör.

Iår var förmodligen dem flesta säkra på att fyra domarssystemet skulle bli permanent men ack så fel man fick.

Av två anledningar så väljer SHL att inte ta hjälp av två extra ögon i en av världens snabbaste sporter. Den första är förvisso delvis sann men ändå ett riktigt svaghetstecken: Bredden på domare finns inte vilket skulle göra domarstandarden i dem lägre serierna (läs: Allsvenskan) alldeles för ojämn. Så vad SHL menar mer klarspråkigt talat är att Sverige ej förfogar över så pass många duktiga huvuddomare att dem kan låta två per elitseriematch döma samtidigt.

Ytterst märkligt med tanke på hur Peter Andersson alltid brukar vara snabb på att hylla bredden på den svenska domarkåren.

Det andra argumentet är egentligen alldeles för tragiskt för att skrivas ner men jag gör det ändå. Pengarna finns inte. Vi snackar alltså om en serie med 12 lag som tillsammans omsätter nästan 2 miljarder kronor. Borde inte varje klubb kunna offra 50-100 000 kr var från diverse tv avtal och på så sätt se till att den stundtals bedrövliga domarnivån höjs?

Istället kommer facit bli som det har sett ut under ett x antal år nu: Före säsongen får domarna nya direktiv där dem skall vara mer noga med de å det. Den nya nivån syns tydligt under försäsongen men tynar sakta ut när serien drar igång. I november är den som bortblåst och nivån har helt å hållet blivit den som alltid har vairt. Ingen klagar i och för sig då såväl spelare som publik har vant sig vid vad som gäller. Men någon gång i november kommer nya direktiv att dem skall gå tillbaka till nivån det var på försäongen och genast så blir det en stor omställning och egentligen ingen går omkring och är nöjd över hur saker å ting fungerar. Ja förutom Peter Andersson då som knappast har yttrat något negativt om någon domare någonsin. (Men vad ska man begära av en karl som inte ens klarar av att kika på en målkamera).

Förvirringen är total men som så många tidigare förr dör den "nya" nivån ut och när LG Hockey Games närmar sig är allt som vanligt igen. Återigen är såväl spelare som publik fullt införståda i vad som gäller på isen och alla är ganska nöjda med tillvaron.

Då ungefär samtidigt som Sverige spelar i ett halvfullt Globen kommer nya direktiv där domarna ska ta hårdare tag i de å det igen. (Ungefär samma sak som under försäsognen). Nya domarnivåer blir helt plötsligt vardag trots att det endast återstår några omgångar av elitserien och flera lag spelar för sin fortsatta existens.

När väl slutspelet kommer vill folk se slutspelshockey och domarna slutar upp med sin överpetiga nivå och genast blir det lite roligare att titta på sporten. Alla skriker fortfarande på fyra domarssystem och det blir verkligenhetet, men först i semi finalerna.

Någon gång i april 2009 sammanfattar jag domarnas insatts under säsongen som högst ojämn och kliar mig i huvudet över den förvåningen att år efter år krävs det direktiv för att domare skall göra någonting. Den egna inisiativförmågan tycks saknas helt.

Upp å ner, ner å upp.