SOS del II

Sjunde raka förlusten och en fortsatt jumbo plats. Trots detta så syns inga som helst tecken på förändringar i klubben. Hur länge har dem råd att vänta? Och hur mycket vågar man låta tränarna bolla med laget elitserieexistens, en existens som har varat i hela 24 år.

Kraven minskar å minskar för varje säsong ändå har laget svårare å svårare att uppfylla just dem kraven. Och iår ser dödsstöten ut att komma. Länge har klubben blivit sämre å sämre för varje säsong som går och det är naturligtvis orimligt att tro att det går att hålla på med den spiralen hur länge som helst.

Men agerar klubben? Nej! Rönnberg och Kyrö sitter till synes säkert och bristen på ett grundspel är idag så tydlig att till och med man stundtals inbillar sig att ha inget grundspel är just den spelidén som deras filosofi bygger på. Hockeyns A och O har gått förlorad medans folk sitter med armarna i kors och slår världsrekord i dåliga bortförklarningar (trodde annars Peo Larsson slog det rekordet i Skellefteås hemma premiär mot Brynäs för några år sedan efter 16 års frånvaro i högsta serien).

Skam den som ger sig heter det men är det samma sak att ge sig som att medge sina begränsningar? Jag vet inte men i vilket fall som helst bör Roger och Roger ställa sina platser till förfogande. Sen vet man såklart inte om en ny(a) tränare kan väcka laget som tycks sakna allt vad självförtroende heter men man måste ju försöka och som det ser ut idag verkar det vara den enda lösningen.

5 av 27 möjliga poäng har laget lyckas få ihop och har endast gjort två mål i tredje perioden (på nio spelade perioder). Nä det håller inte.

To be or not to be